Historiska museet
 
 
 

Spådomen om Ragnarök

År 536 e.Kr. inträffade en global katastrof som allvarligt påverkade klimatet under den efterföljande tioårsperioden. Skriftliga källor berättar om förmörkad sol, nätter utan månljus, en himmel skymd av dis, kalla somrar och stränga vintrar. Från Kina rapporterades det om hungersnöd och snöstormar under sommarhalvåret.

klimat
Kopia av en s.k. völvastav, funnen i en grav.
Staven kan ha tillhört en völva, dvs.en spåkvinna.
Kanske spådde hon om en global katastrof 
på 500-talet e.Kr.
Pollendiagram och studier av årsringar i gamla träd vittnar om kalla somrar med försämrad tillväxt. Borrkärnor ur Arktis och Antarktis isar påvisar lager med sulfat. Stora mängder svaveldioxid cirkulerade i stratosfären för att senare bäddas in i isen. Klimatet påverkades i första hand genom sänkt temperatur när solvärmen inte nådde jordytan utan reflekterades utåt.

Vulkanutbrott eller komet

Vad som orsakat denna hastiga klimatförändring är inte fullt klarlagt, men forskarna lutar åt tre möjliga alternativt; ett mycket kraftigt vulkanutbrott, ett kometnedslag med explosion på låg höjd eller att jorden passerat genom ett moln av kosmiskt damm. All svaveldioxid i stratosfären skapade spektakulära röda, blodfärgade himlar och solnedgångar. Det ledde säkert till både ångest och olust hos dem som upplevde det men som saknade vår tids logiska, naturvetenskapliga förklaring till det inträffade.

Från Norden finns inga skriftliga källor från den här tiden, men arkeologerna hittar färre spår av bosättningar. Samtidigt pekar vissa tecken på ökade klasskillnader med en maktelit som måhända dragit nytta av klimatförändringen. Svälten och sjukdomarna under nödåren ledde till en befolkningsminskning och några kunde tillägna sig de egendomar som övergavs.

Men också i vår tid verkar kraftiga vulkanutbrott ha påverkat människors känslor och tankar. Författaren Mary Schelley skrev Frankensteins monster sommaren 1816, ”året utan sommar”. Året innan hade ett av de kraftigaste vulkanutbrotten någonsin ägt rum på den Indonesiska ön Tambora. 1883 skrev konstnären Edvard Munch i sin dagbok om skrämmande blodröda himlar efter vulkanen Krakataus utbrott; motivet ser vi tio år senare i hans målning Skriet.

Spådom om miljökatastrof

Kanske är det händelsen år 536 som utgör bakgrunden till den fornnordiska traditionen om den långa och stränga Fimbulvintern som föregår världens undergång vid Ragnarök. I ett par verser i dikten ”Voluspá” som ingår både i den poetiska Eddan och i ”Gylfaginning” i Snorre Sturlasson prosaiska Edda möter vi den försvunna månen, hungersnöden, den röda himlen och den förmörkade solen i den mäktiga Völvans spådom:

Den gamle satt öster i Järnskogen och
födde där Fenres släktingar. En enda av
dem alla blir i trollgestalt månens rövare;

Fyller sig med döda människors lik,
Rödfärgar makternas boning med rött blod.
Solskenet var då svart somrarna därefter,
alla vindar onda. Fattar ni, va?

Völvans spådom, vers 40-41, i översättning av Henrik Williams, 2007.

Text: Inga Ullén/Gunnar Andersson

 
 
Share |

 

Läs mer på historiska.se

 

Läs mer på andra sidor

uiqt|wBqvnwHpq{|wzq{si5{muiqt|wBqvnwHpq{|wzq{si5{mqvnwHpq{|wzq{si5{m