Läs artikeln på lättläst svenska »

Bronsåldern beskrivs ofta av arkeologer som en tid då kult och religion var viktiga. Fantasieggande hällristningar, föremål som offras i sjöar och mossar och glänsande bronsföremål har säkert hjälpt till att skapa den bilden. Men är den sann?

Bronsåldern har fått sitt namn efter bronset, en metall som blir allt vanligare i Skandinavien under perioden. Först byter man sig till föremål från andra områden där metallen är mer vanlig. Sedan lär sig nordborna att själva smida sitt brons.

Människofigurer i brons hittade i Skåne. Foto: Christer Åhlin/SHM

De bronsföremål vi kan se i museerna idag är ofta grönaktiga.  Att bronsföremålen ser gröna ut beror på att metallen förändras över tid, den ärgar och blir då grön. Det kan därför vara svårt att föreställa sig hur bronsföremålen såg ut på bronsåldern, att de glänste nästan som guld.

Brons är en blandning (legering) av koppar och tenn. Mängden tenn brukar vara mellan 5 och 30 procent, beroende på hur hårt man ville ha bronset. Till skillnad från järn kan inte brons smidas med hammare, utan gjuts i en form.

Bronsföremålen som göts i Skandinavien är dekorerade i olika stilar som gör att man kan gissa mer exakt var och när de tillverkades. Till exempel har de allra tidigaste föremålen ofta sicksackmönster eller trianglar i sin dekor, medan de senare har mer cirklar och spiraler. Läs mer om bronsåldern »