Relativ datering
En relativ datering innebär att händelser och föremål sätts i relation till andra händelser och föremål. Detta är ingen exakt mätmetod.
Fynddatering
Arkeologins viktigaste metod för relativ datering. Den utgår från fyndsammanhangen, alltså vilka föremål som brukar hittas tillsammans. Särskilt viktiga är fynd från ett speciellt tillfälle, t ex gravfynd eller andra fynd som tillkommit under kort tid. Dessa fynd kan då tänkas komma från en och samma tid.
Pollenanalytisk datering
Med hjälp av pollenkorn som bevarats i våta miljöer kan vi ta reda på vilka växter som funnits i ett område under en viss tid. Man kan utifrån denna kunskap datera föremål där pollenkorn fastnat.
Pollenanalytisk datering kan förvandlas till absolut datering genom ett så kallad pollendiagram. Då tar man hjälp av kol-14-datering.
Stratigrafisk datering
En stratigrafisk datering bygger på principen att ett undre lager alltid är äldre än ett lager som ligger över. Detta innebär att man låter lagrens läge i förhållande till varandra avgöra deras inbördes ålder.
Metoden är inte helt exakt, lager i jorden kan flytta sig, men arkeologer använder ofta stratigrafisk datering tillsammans med andra dateringsmetoder för att få en korrekt åldersbedömning.
Bilden till höger visar ett exempel på jordlagrens uppdelning. A ligger underst och är äldre än B som i sin tur är äldre än C och så vidare.
Typologisk metod
Utgår från hur fyndet ser ut och jämför det med andra fynd. Så kan fynd från olika platser men med liknande utseende förväntas vara från samma tid.
Spelar numer en underordnad roll, liksom fyndseriation som är en blandform av fynddatering och typologi.
- Denna sida uppdaterades: 13 augusti 2007
- Ansvarig person: Webbansvarig
- Lämna synpunkter på artikeln
