Kvinnor
Många tror att vikingatiden var en mansdominerad tid. Att väpnade män i krigsskepp styrde och ställde, skapade kungariken och plundrade kloster, medan kvinnorna satt hemma på gården och spann. Arkeologin och de skriftliga källorna visar en annorlunda bild. Vikingatidens gravar säger att män och kvinnor hade olika symboler och roller, men att det fanns rika och mäktiga personer av båda könen.
Härskarinna
Vid Köpingsvik på Öland stod ett mäktigt gravbål vid slutet av 900-talet. På bålet brändes en död kvinna i en fantastisk smyckeutstyrsel med bland annat olika bronsspännen och pärlor i mängd. Troligen låg hon i ett skepp.
Härskarinnans spira
På gravbålet fanns många djur och kanske en offrad man. Graven har grävts ut arkeologiskt och man hittade spår av häst, nöt, gris, får, hund, katt, björn och kyckling. I graven fanns bland mycket annat en orientalisk kanna och ett bronsfat från Västeuropa. Redan detta visar att den begravda kvinnan var en utpräglad aristokrat. Troligen överhuvudet i en mäktig öländsk släkt med ett gods vid Köpingsvik. Det mest spännande föremålet i graven var en ceremonistav av järn. Detta är en härskarsymbol – en spira.
Makten över världens mitt
Nyckel med kedja, Hemse socken,
Gotland. Inventarienr: 4645.
Den vikingatida kvinnans ställning som husfru innebar att hon var gårdens och hushållets självklara chef. Detta märks på att nyckeln var en av hennes tydligaste symboler. Just nycklar har hittats i många vikingatida kvinnogravar. Långt fram i tiden symboliserade nyckeln makt över hushållet. Detta kan för en modern människa verka som en slags begränsning. Som att kvinnor hade det ansvaret istället för en offentlig makt. Men eftersom gården var själva centrum i den vikingatida människans världsbild ska man inte se det så.
Runstensresare
Kvinnor kunde bekosta resandet av runstenar. Det var en utåtriktad och offentlig handling av stor betydelse. Det finns många stenar där inskriptionerna säger att de rests av kvinnor.
Textilhantverk
Vävtyngd från Birka, Svarta jorden på
Björkö, Adelsö socken, Uppland.
Inventarienr: 5208:1988.Textilredskap är vanliga i kvinnornas gravar. Det är små trissor till sländor som man spann med, nålar, saxar och ibland ullkammar eller glättare. Med en glättare kunde man göra linne blankt.
Kultledare
En del forskare menar att det fanns särskilda kvinnliga magiker och kultledare. Ceremonistavar som den från Köpingsvik (se ovan) kan tyda på det. De hittas i kvinnors gravar samtidigt som de skriftliga källorna talar om kvinnliga kultledare som Völur, som betyder stavbärare.
Sagans kvinnor
Kvinna med fin dräkt, uppsatt hår och
en dryckesbägare i handen.
Beslag från Öland. Inventarienr: 128
Njals saga skrevs på Island under 1200-talet, men bygger på en mycket äldre tradition. Sagan handlar om bråk mellan Gunnar och Njals släkter. Sagan verkar skildra ett manligt samhälle, där männens strider och gräl dominerar historien. Men ser man närmare på berättelsen är männen egentligen nästan som marionetter. Kvinnorna styr händelserna i bakgrunden, men deltar aldrig själva i striderna. Den blodtörstiga Hallgerd, en tid Gunnars fru, lyckas få två äkta män, en fosterfar, och många andra ihjälslagna för småsaker.
- Denna sida uppdaterades: 6 januari 2007
- Ansvarig person: Fredrik Svanberg
- Lämna synpunkter på artikeln