Folket från Rössberga
I Falbygden, området omkring Falköping, finns ett stort antal gånggrifter (stengravar). En av dessa är den i Rössberga som användes mellan 3500 f Kr–2700 f Kr (yngre stenålder). Under en period av 800 år har minst 128 personer begravts här, av olika ålder och kön. Vilka var dessa människor?
Vy från gånggrift i Rössberga, Valtorp
socken, Västergötland.
Fotograf: Bengt A Lundberg/RAÄ
Under denna tid levde människorna i Falbygden på småskaligt jordbruk och djurhållning. De hade får, getter, svin och oxar. Den starka oxen innebar att människan kunde bearbeta naturen med något som var starkare än henne själv. Vid den här tiden kom också hjulet till Skandinavien.
Tandtroll och sjukdomar
Odling av spannmål förde med sig att de kunde dricka öl och äta bröd, men det innebar också att de fick hål i tänderna. Det visar fynd av tänder som hittats vid Rössberga och andra gånggrifter i Falbygden. Fynden berättar också om undernäring, vitaminbrist och infektionssjukdomar. En del skelettfynd visar på förslitningsskador och artros, en form av reumatism.
Zoner i landskapet
Falbygden är ett speciellt landskap, med mäktiga platåberg som inhägnar ett område fyllt av megalitgravar. På den här tiden levde man i naturen och landskapet på ett helt annat sätt än idag. Människorna uttryckte sina tankar och sätt att leva i landskapets olika delar, genom att bygga gravar, boplatser och genom att offra till gudarna. På så sätt strukturerades landskapet i tydliga zoner, med platåberg, gravar, boplatser och offerplatser. Megalitgravarna är de dödas område, ett gränsland där döda och levande kan mötas. Området nedanför bebos av människor och djur, så finns våtmarken som ytterligare ett gränsland, för möten mellan människor och gudar.
Tidsuppfattning
Jordbruk innebär att det arbete som investeras inte får avkastning förrän året därpå, ibland kanske ännu senare. Det krävs tålamod, planering och tid. Megalitgravarna skapar platser i landskapet, landskapsrum som inte enbart existerar i det fysiska rummet, utan också i tanken och minnet. Tidsuppfattningen och långsiktigheten återspeglas i dessa gånggrifter som står som eviga monument där människorna möter sina förfäder.
Utvalda döda
Alla fick inte plats i gravgriften. Ungefär två personer per generation har begravts här. Kanske var det dessa personer som utvalts att sköta griften, vårda minnet av förfäderna och, när de dog, själva ta plats i detta monument över evigheten. Det stora flertalet av Falbygdens befolkning begravdes på gravfält, i gropar eller under husstolpar.
- Denna sida uppdaterades: 19 december 2006
- Ansvarig person: Webbansvarig
- Lämna synpunkter på artikeln
