Tandfragment i en gammal grav

Månadens föremål, augusti 2002
Av Sabine Sten

Många gånger är det små ting som hjälper oss att förstå historien. Så är fallet i en mer än 7 000 år gammal grav från Manjärv. Bland fynden är det ett par tandrester som har hjälpt oss att få veta mer om personen som har begravts.

De övriga skelettresterna är mycket dåligt bevarade. Tandemaljen är det som bäst har bevarats i den kalkfattiga jorden. Tandfragmenten är cirka 4 mm stora i genomsnitt och genom en analys av dessa fragment har vi fått veta att det är en ung människa som har begravts, cirka tio år.

Odontologisk detaljstudie

Det är professor Sven Lindskog, Enheten för oral patologi och histologi vid Odontologiska klinikerna, Karolinska institutet som har tagit fram en detaljstudie av tandfragmenten under mikroskop. Bilderna visar vad han har kommit fram till vid undersökningen.

Fragment 1 - 3 visar tre sidoytor av en mjölkkindtand. Tuggytan är starkt nedsliten. Mjölktanden saknar helt tandrot som troligen brutits ned av den frambrytande permanenta tanden. Tandbenet i roten kan emellertid också ha lösts upp i jorden. Tanden synes vara på väg att tappas vilket skulle tyda på att individen var omkring 10 år. Den röda färgen på tandemaljen är rester efter rödockra.

Detaljbild av fragment 3 visar mikroskopiska sprickor i övergången till nött och avslipad tuggyta. Detta är ett vanligt utseende på mjölktänder strax före att de tappas.

Fragment 4 kommer från en permanent kindtand som är under utveckling. Tanden har ännu inte brutit fram. Tuggytan är inte alls sliten. Förmodligen kommer fragmentet från den sista kindtanden i käken, visdomstanden, som bryter fram vid cirka 18–20 års ålder.

Denna sida uppdaterades: 2 januari 2007
Ansvarig person: Webbansvarig
Lämna synpunkter på artikeln

Share |