Forntida piratkopior
Månadens föremål, oktober 2002
Av Kent Andersson
Den här historien började 1817. Då höll man på med dikesgrävning vid Tunalund i den uppländska socknen Hjälsta. Plötsligt glimmade det till i den mörka myllan och fram trillade ett runt, myntliknande guldhänge. När hänget hade torkats av, visade det sig ha en bild av en man sedd i profil på ena sidan. På den andra sidan fanns en ryttare med en stående figur framför sig.
Hänget sändes in till Kungliga Vitterhets, Historie- och Antikvitets Akademien i Stockholm. Det var nämligen akademien som avgjorde om fynd av den här typen skulle lösas in av staten eller inte.
Skilda meningar bland experterna
Framsida på hänge från Tunalund i Uppland
Men meningarna gick isär i akademien och diskussionens vågor gick höga. Akademiens sekreterare menade till exempel att hänget var helt ointressant, eftersom han trodde att det var medeltida och tillverkat för ett tornerspel. Av den anledningen skulle det inte lösas in.
Andra menade att det rörde sig om ett forntida smycke och det därför självfallet skulle lösas in. Och det var den senare falangen som segrade och trots sekreterarens motstånd löstes hänget in och blev en del av statens samlingar. Och det kan vi vara glada för idag, eftersom hänget från Tunalund är ett mycket intressant föremål med spännande bakgrund. Idag vet vi också att det skall dateras till 300-talet e Kr och alltså inte alls är medeltida.
Personlig gåva från kejsaren
Men för att förstå hängets kulturhistoriska betydelse måste vi söka oss söderut, till dåtidens stormakt, det romerska riket. Där förekom nämligen "mynt" av en mycket speciell karaktär. De vägde mer än de vanliga mynten och det var bara kejsaren, som hade rätt att prägla dem. Redan på Augustus tid tillverkades sådana "mynt", men de blev vanliga först under 300-talet e Kr. Meningen var inte att de skulle cirkulera som riktiga mynt, utan istället använde kejsaren dem som personliga gåvor till personer inom och utom det romerska riket.
Det finns två huvudtyper av mynten, en grupp som väger cirka dubbelt så mycket som vanliga mynt och en andra grupp som väger tre gånger så mycket eller mer. På den lättare varianten avbildas ofta kejsaren till häst på baksidan. På de tyngre däremot avbildas kejsaren iförd senatorsdräkt. Framsidan pryds i båda fallen av kejsaren i profil. Vikten kombinerad med avbildningen skvallrar om, att de två grupperna använts för olika syften. De lättare har delats ut till medlemmar av det romerska riddarståndet, medan de tyngre uteslutande gavs som gåva till senatorer och konsuler.
Baksida på hänget från Tunalund i Uppland
Den romerska örnen?
Jämför man Tunalundhänget med de romerska "mynten" hittar vi genast likheter. Likheterna är så pass stora att det inte kan råda någon tvekan om, att det finns ett direkt samband mellan de romerska "mynten" och hänget. Båda har till exempel på ena sidan en i profil avbildad man.
På Tunalund-hänget kan man utan svårighet identifiera den romerske kejsarens diadem och att tolka tecknen runt figuren som ett försök att återge skrivtecken är inte allt för långsökt. Däremot är fågelfiguren nedanför ansiktet svårförklarad. Det kan röra sig om en schematisk avbildning av den romerska örnen, men det kan finnas andra tolkningar. Baksidans ryttare med en stående figur framför går tillbaka på ett ofta förekommande motiv på de romerska "mynten" med kejsaren till häst framför en besegrad fiende.
En djupare innebörd
Nu frågar man sig naturligtvis hur man skall tolka likheterna. Har man bara kopierat ett spännande och exotiskt hänge som man sett? Eller finns en djupare innebörd? För att lösa det måste vi ta in några andra hängen av samma typ i diskussionen. Ett av dem har hittats i Svarteborg i Bohuslän. Vad som gör detta hänge speciellt betydelsefullt i det här sammanhanget är, att de bokstavsliknande tecknen här har ersatts med runor. Och runorna kan tolkas som ett personnamn.
Nu är i och för sig detta vare sig sensationellt eller spännande om man inte gör en jämförelse med de romerska "mynten". För på dem hittar man en mycket standardiserad placering av den text som omger kejsarbilden. Och kejsarens namn hittar man alltid framför ansiktet. Är det en ren slump att namnet på Svarteborghänget står på samma plats? Det tror jag inte. Det visar snarare, att den som tillverkat hänget varit mycket medveten om hur man skulle disponera ytan. Och att det var viktigt och meningsfullt att placera namnet på det sätt som man gjorde.
Det i sin tur visar att man betraktade de romerska mynten, inte bara som ett smycke bland andra smycken, utan även kände till det idémässiga innehållet i bilden och hela framställningen. Och här har vi något av pudelns kärna: det visar nämligen att man inte bara imiterade ett spännande smycke, utan i själva verket kopierade man en bakomliggande idé.
Inhemsk tillverkning
Hänge från Svarteborg i Bohuslän Det finns ytterligare stöd för en sådan tolkning. På ett hänge från Lilla Jored i Bohuslän avbildas en ung man i profil. Framställningen är mycket detaljerad och bär tydlig romersk prägel. Men den är trots allt helt klart av inhemsk tillverkning. Studerar man detaljerna, ser man att mannen sträcker upp sin hand. Den gesten är typiskt romersk och användes av talare för att tysta ner publiken, innan man började tala.
Tittar man noga på mannens hand, ser man till och med att det finns fingerringar avbildade, bland annat en på tummen. Ringarna är av en typ som är helt okända på romerskt område. Men i Norden är de vanliga. Och i den grav där hänget återfanns, finns en exakt likadan guldfingerring, som den som avbildas på tummen! Återigen en slump? Eller kan man tolka det på ett annorlunda sätt?
Nordisk hövding med kejserliga maktsymboler
Jag är övertygad om, att Lilla Jored-hänget visar, att man i Norden på 300-talet tillverkade hängen som var mycket starkt påverkade av romerska förlagor. De som beställde hängena var förmodligen småkungar eller mäktiga hövdingar, som använde sig av den romerske kejsarens maktsymboler för att visa sin ställning. De hade också en hel del kännedom om romerska sedvänjor och idéer.
Vi kan bara förmoda, att det varit angeläget i det nordiska samhället att visa sådan kunskap vid den här tiden. Varför vet vi naturligtvis inte. Men på hängen, kända i fem exemplar från vårt land, har vi kanske vårt lands äldsta härskarporträtt, skapade långt innan verkliga porträtt blev mer allmänt förekommande. Eftersom man inte kan identifiera romerska kejsare på de svenska hängena kan man dra slutsatsen att de avbildar inhemska eller nordiska hövdingar. Det skulle också förklara varför alla är så individuellt utformade.
En uppländsk småkonung?
Hängena berättar alltså en spännande historia om möten mellan olika kulturer och olika ideal. De visar också hur främmande och inhemska element vävs samman under historiens gång.
Men det lämnar oss samtidigt ovetandes om vem han var, mannen från Tunalund, som på 300-talet e Kr lät avbilda sig på romerskt maner iförd den romerske kejsarens diadem. Var han en uppländsk småkung? En hemvändande veteran från den romerska armén? Vi vet inte. Men fantasieggande är onekligen det hänge han lät tillverka och som idag kan beskådas i Guldrummet på Statens historiska museum.
- Denna sida uppdaterades: 2 januari 2007
- Ansvarig person: Webbansvarig
- Lämna synpunkter på artikeln
