Förväxling av halsringar
Månadens föremål, juni 2005
Av Inga Ullén
Genom en förutseende gårdsägare på Svartarp utanför Falköping har ett av de märkligaste bronsåldersfynden i Sverige nu blivit komplett. I 70 år satt familjen Kölby med några originalföremål från bronsåldern. Nu har fynden hamnat där de hör hemma; på Historiska museet i Stockholm.
Människor hittar offerfyndArne Kölby fick från äldre släktingar ärva det han trodde var några kopior i brons av ringar och en yxa. Men eftersom han visste att familjen på 1930-talet hittat ett stort fynd på gården ville han ändå undersöka saken närmare och tog i höstas kontakt med Historiska museet och Falköpings museum.
Fynden var äkta
Det har nu visat sig att de föremål som Arne hade var äkta, fyra halsringar och en holkyxa i brons. I slutet av 1930-talet hade man gjort kopior av några av föremålen i fyndet, och de hamnade genom en olycklig förväxling på Historiska museet, medan några original i stället gick tillbaka till familjen.
Offerfynd
Själva fyndet är ett offer från yngre bronsåldern, drygt 2 500 år gammalt. Det låg i en gammal torvmosse som under bronsåldern kanske varit en liten grund sjö. Här har invånarna lagt ned sina värdefullaste bronsföremål, uppemot 40 halsringar, några armringar och en dräktnål, fem spjutspetsar och fem holkyxor.
Hästar heliga djur
Det märkligaste av allt är två små hästhuvuden av brons som suttit på ett nu sönderbrutet rör. En av hästarna har rasselbleck vid munbettet och några trasiga sådana finns också i naturlig storlek i offret. Vi vet inte vad man använt röret med hästarna på. Kanske har det suttit som dekoration på en stolpe till en vagn, dragen av hästar.
Hästar har betraktats som speciella djur under hela bronsåldern och de finns avbildade på både hällristningar och föremål. På bilderna kan de ibland ses som dragare av solen i dess gång över himlavalvet – en av bronsålderns skapelsemyter. I det verkliga livet har de också behandlats på ett särskilt sätt, åtminstone efter döden. På bronsåldersboplatsen Apalle lade man benen av dem i särskilda gropar, avskiljda från andra djurben.
Kommunikation med gudavärlden
Seden att offra bronsföremål i mossar eller sjöar var vanlig under bronsåldern. Ibland förstördes föremålen avsiktligt innan de blev nedlagda, ibland var de hela och fina. Man kan säga att offren var en kommunikation mellan människa och gud under bronsåldern och troligen har bronset i sin egenskap av metall ingått i myterna kring gudomarna.
Tack vare familjen Kölby kan nu det viktiga offerfyndet från Svartarp äntligen bli komplett. De kopior som funnits på Historiska museet överlämnas nu till familjen som ett minne av den upptäckt de gjorde för drygt 60 år sedan.
- Denna sida uppdaterades: 18 februari 2011
- Ansvarig person: Webbansvarig
- Lämna synpunkter på artikeln
