Gånggriften i Rössberga
Månadens föremål, mars 2005
Av Anders Strinnholm
Få eller inga fornlämningar i Sverige är så iögonenfallande, märkliga och imponerande som gånggrifterna. Med sina stora stenkonstruktioner på flera ton är de fantasieggande och har allt sedan de byggdes för cirka 5 500 år sedan spelat en viktig roll för sin omgivning.
Girommen vid Ekornavallen i Västergötland.De olika formerna av gravar och monument byggda av stora stenar kallas med ett samlingsnamn för megaliter, från grekiskans mega = stor och lithos = sten.
Europeisk tradition
Traditionen att bygga megaliter finns under den yngre stenåldern i stora delar av Västeuropa. Från Portugal och Spanien i söder längs Frankrike, Brittiska öarna, och Nederländerna till Oslofjorden i norr. I Sverige finns de två typerna gånggrifter och dösar i Skåne, Halland, Bohuslän och Västergötland samt ett fåtal på Öland, Gotland och i Östergötland.
Denna tradition av monumentbyggande kan ses som vida spridd bland de tidiga jordbrukarna i Västeuropa. Man kan tänka sig att betydelsen av långsiktighet och starka släktskapsband ökade då jordbruket blev en allt viktigare ekonomisk faktor. Monumenten spelade då en stor roll som platser för minnen och relationer till förfäderna.
Noggrann undersökning
Gånggriften i Rössberga utanför Falköping i Västergötland undersöktes 1962. Det är fortfarande en av de noggrannaste och viktigaste undersökningar som gjorts i landet. Griften fungerade som gemensam gravkammare åt en grupp människor, men vi vet inte om det rör sig om en släkt, en gård eller annan social grupp.
Människorna begravdes troligen sittande i nischer i kammaren med endast någon enstaka personlig ägodel som en bärnstenspärla eller ett redskap av horn eller ben. Utanför ingången placerades gåvor eller offer i form av kärl av keramik och redskap av flinta eller annan sten, vilka ofta var brända eller på annat sätt förstörda.
Trattbägarkultur
Dekorerade keramik från gånggriftenDen keramik som deponerades framför gånggrifterna var ofta rikt dekorerad med komplexa mönster. På grund av den vanligaste formen kallas de för trattbägare vilka även fått namnge den period eller kultur (trattbägarkulturen) under yngre stenålder, då megaliterna uppfördes i Nordeuropa.
De människor som blev begravda i megaliterna levde i en värld med kontakter över långa avstånd. Flintan i deras redskap kommer från Skåne eller Danmark, bärnstenen likaså, eller möjligen från Baltikum eller Polen.
Hundratals år av begravningar
Gravkammaren användes under flera hundra år, och man flyttade då undan de äldre kvarlevorna för att bereda plats för nya begravningar. Vi vet inte exakt hur många som blev begravda men i Rössberga. Utifrån skelettfynden kan vi räkna åtminstone 128 stycken, men det var troligen fler. Det finns ingen större skillnad i antal mellan män och kvinnor, och alla åldrar finns representerade.
Men ofta var inte historien slut med det, utan gånggrifterna med sina stora omgivande högar fortsatte att spela en viktig roll i människors medvetande. Det är inte ovanligt att man finner spår av enstaka begravningar från brons- eller järnåldern i dessa redan då mångtusenåriga monument.
Det finns även en rad lokala myter och historier kopplade till dem, allt ifrån jättar och dvärgar till sagokungar. Historiska platser eller fornlämningar har i alla tider spelat en viktig roll för människor.
- Per Persson & Karl-Göran Sjögren 2001. Falbygdens gånggrifter. GOTARC serie C Nr. 34. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet.
- Karl-Göran Sjögren 2003. "Mångfaldige uhrminnes grafvar" Megalitgravar och samhälle i Västsverige. GOTARC serie B Nr. 27. Institutionen för arkeologi, Göteborgs universitet.
- Cristopher Tilley 1999. The Dolmens and Passage graves of Sweden. An Introduction and Guide. Institute of Archaeology, University College London.
- Denna sida uppdaterades: 28 december 2006
- Ansvarig person: Webbansvarig
- Lämna synpunkter på artikeln
