Senmedeltidens mest populära mönster
Månadens föremål, november 2005
Av Mari-Louise Franzén
Under år 2005 uppmärksammas design alldeles speciellt och i olika former. November månads föremål är ett mönster som var mycket omtyckt under senmedeltiden, det vill säga sista hälften av 1400-talet och en bit in på 1500-talet.
Detalj av rekonstruerad guldbrokad utifrån
Drottning Margaretas klänning i
Uppsala domkyrka.
Originaltyget från 1400-talets början
Granatäpplen
Framsida av mässhake i silkesammet
från 1400-talets senare del
från Hölö kyrka, Södermanland,
inventarienr: 31142
Detalj av korkåpa i sidendamast
från 1400-talets senare hälft
från Ösmo kyrka, Södermanland,
inventarienr: 23128:36
Ryggsida av mässhake i sammetsbrokad
från 1400-talets senare del
Simonstorp kyrka Östergötland,
Inventarienr: 19578:1
Ryggsida av mässhake i guldbrokad
från 1500-talets början
Skallmeja kyrka, Västergötland,
inventarienr: 17429,
Tygtryck där granatäpplemönstret
bildar bakgrund till S. Katarina
från Västra Skrukeby kyrka, Östergötland,
Inventarienr: 20646:2, Sett med våra ögon och utifrån vad som bevarats åt eftervärlden tycks den medeltida mönsterskaparen ha varit tilltalad av ett mönster framför andra, det vi idag benämner granatäpplemönster.
Både vävt och tryckt
Vad detta mönster kallades på medeltiden vet vi inte. Själva namnet granatäpplemönster uppkom i Tyskland på 1800-talet. Granatäpplemönstret är, törs jag nog påstå, medeltidens mest populära och vanliga mönster.
Mönstret användes främst på tyger av olika slag. Det kunde få en vävd form i till exempel siden eller sammet men det kunde också tryckas på tyg. Tyger brukades i både profan och kyrklig dräkt samt i inredningar.
Rötter i Kina
Tittar vi på målningar och altarskåp från medeltiden är människorna på bilderna ofta klädda i granatäpplemönstrade tyger. Draperier och målade ytor i bakgrunden har också ofta dekorerats med mönstret.
Mönsterformen har sina rötter i Kina. Det var lotusblomman och framför allt dess blad som i kinesiska tyger bildade grunden för det mönster som kom att blomstra i Italien under 1400-talet.
Inte exakt lika
Mönstret är uppbyggt av bladliknande spetsovaler i vars mitt det oftast finns ett granatäpple men som kunde varieras med en pinjekotte, en tistelblomma eller en ananasliknade frukt. Spetsovalens utseende kan variera alltifrån tunna linjer till kraftiga grenrankor med eller utan blad, blommor eller frukter i.
Trots att mönster är mycket vanligt, både i det bevarade materialet och i avbildad form, går det sällan att hitta två granatäpplemönster som är exakt lika.
Populärt under renässansen
Mönstret har varierats i vad som kan upplevas som det oändliga. Det kan vara sprött och sirligt utformat eller ytterst kraftfullt, och allt däremellan. Mönsterrapporterna kunde vara små eller uppgå till hela två meter innan det vände och tog ny sats.
Mönstret ebbar inte ut i och med att medeltiden tar slut. Under renässansen är det fortfarande mycket populärt och mönstrets grundform anpassas till den tidens stilideal, liksom efterföljandes.
- Denna sida uppdaterades: 28 december 2006
- Ansvarig person: Webbansvarig
- Lämna synpunkter på artikeln
