Forntiden som främmande land
Månadens föremål, februari 2006
Av Jackie Taffinder
Tänk om man hade en tidsmaskin och kunde resa tillbaka till forntiden. Skulle man känna sig som hemma när man kom dit? Eller skulle det vara som att komma till andra sidan jordklotet med en kultur som kraftigt avvek från den egna? Alltså historisk mångfald inom den egna kulturen? Jag skulle tro att man delvis skulle känna igen sig. Men delvis skulle man nog vara mycket vilsen. Jag vill här ge ett exempel på forntiden som främmande land. Det gäller hur man under forntiden såg just på främmande föremål.
Grav 4, Ire, Hangvar socken, Gotland,
inventarienr: 32442.
På bilderna ser man små snäckpärlor. De är gjorda av en tandformad snäcka. Den heter också tandsnäcka (Dentalium på latin). Vid tillverkning av pärlorna skar man av snäckans spets och delade det återstående röret flera gånger på längden. De resulterande pärlorna i sig väcker alltså föga uppmärksamhet. De är små och till utseendet är de kanske inte heller särskilt tilltalande. I dag är ytan på pärlorna matt. Så såg de inte ut när de tillverkades. Då var ytan glänsande som elfenben. Under de 5 000 åren de låg nedgrävda i marken förlorade de dock successivt den forna glansen.
Död bland de döda
Grav 4, Ire, Hangvar socken, Gotland,
inventarienr: 32442.Pärlorna är nämligen så gamla. De kommer från en grav i Ire, Hangvar socken på Gotland. Graven anlades cirka 3000 f Kr. för en man som var mellan 40 och 60 år när han dog. Han begravdes på ett gravfält med ytterligare minst 13 människor. Hans skelett är inte särskilt väl bevarat. Hans hals- och bröstprydnad är däremot imponerande. Resterna efter den består just av cirka 210 skalrör tillsammans med cirka 60 benrör.
Benrören är gjorda av fågelben och skalrören av tandsnäckor. Bild 3 visar hur de olika pärlorna kring kraniet låg när de påträffades vid utgrävningen. Det är svårt att veta exakt hur bröstprydnaden såg ut. Ett förslag till rekonstruktion kan man få om man tittar på bild 4 som visar en nordamerikansk indian med en bröstprydnad gjord av dentaliumsnäckor.
Bilden kommer från Gunborg O. Janzons
bok om Gotlands mellanneolitiska gravar
från 1974. De svarta rören är benrör och
de vita är skalrör.
Geografiska avstånd
Vad är det då för intressant berättelse som ligger gömd bland dessa snäckor? Det finns många olika arter av tandsnäcka. Det är en mollusk som lever på ett djup av omkring 20 meter. Tandsnäckan har aldrig funnits i Östersjön. Den trivs nämligen enbart i saltvatten. Salthalten i vattnet måste vara minst trettio promille. Salthalten i Östersjön har visserligen varierat, men efter istiden har den aldrig varit så hög. Snäckan fanns som närmast utanför den svenska västkusten eller i Atlanten. Ett betydande geografiskt avstånd skiljer alltså Gotland från den närmaste källan för tandsnäckor. De var inte lätt tillgängliga.
Mannen med bröstprydnaden från Ire hade vänner eller fränder. De smyckade sig också med tandpärlor. Men de använde genomborrade tänder från vildsvin, säl, räv eller hund. I Historiska museets utställning Forntider finns flera exempel på sådana smycken. Alla dessa djur fanns på Gotland. Där var de lätt tillgängliga.
Vad betyder det att vissa smyckade sig med lätt tillgängliga material, medan andra hämtade sina smycken från avlägsna trakter? Jag skall här utveckla en möjlig tolkning. Forntiden var delvis ett främmande land. Vissa företeelser hade en annan innebörd. Geografiskt avstånd är till exempel inte värdeladdade för oss. Det är neutralt. Men jag vill hävda att så var inte fallet för forntidens människor.
Status
Nordamerikansk indian med en
bröstprydnad av dentaliumsnäckor.
Foto: © Smithsonian Institution.
Enligt en teori skaffade människor smycken i exotiska råmaterial för att det gav status. Det handlade om statussymboler av något slag. Jag har gjort en sammanställning av råmaterial i smycken och andra prydnadsföremål i traditionella samhällen världen över. De som är gjorda av exotiska råmaterial eller andra svåråtkomliga material användes ofta som statussymboler. En antropolog som heter Mary Helms har förklarat detta:
I traditionella samhällen likställs ofta geografiskt avstånd med avstånd till gudavärlden. Den som äger exotiska föremål äger också närhet till det övernaturliga. Det är en person av högre rang eftersom han eller hon står gudarna nära. Den äldre mannen i graven var enligt denna teori en socialt betydelsefull person som markerade sin status med en magnifik bröstprydnad. Det var ett åtråvärt föremål. Bara få hade möjlighet att skaffa sig sådana ting.
Ett jämlikt samhälle?
Om det fanns statussymboler fanns också ojämlikhet av något slag i samhället. Många forskare menar dock att samhället som människorna från Ire tillhörde inte alls var ojämlikt. Det finns mycket som tyder på att människor tvärtom levde jämlikt. Mannens status kanske inte alls grundade sig på materiella tillgångar. Han kanske var en shaman med kunskap om det övernaturliga. Bara han hade kontakt med världen bortom den jordliga. Det gav också status. Bröstprydnaden med främmande snäckpärlor var tecken på kontakten med den övernaturliga sfären.
- Denna sida uppdaterades: 7 januari 2007
- Ansvarig person: Webbansvarig
- Lämna synpunkter på artikeln
