Yngre stenålder

Under perioden 4100-1700 f Kr skedde en stor förändring för människorna i södra och mellersta Skandinavien – de började odla marken och hålla tamboskap. Perioden kallas för den yngre stenåldern.

Det finns olika förklaringar till hur jordbruket uppstod i Skandinavien, men klart är att övergången från jägare och samlare till bönder inte gick över en natt. Snarare var det så att jakt och samling ända fram till medeltidens slut skulle vara den viktigaste delen av många människors försörjning.

Att bruka jorden

Flintskära från Essunga socken, Västergötland.
Sådana redskap kan ha använts vid skörd.
Inventarienr: 14231.

Det var inte frågan om att Skandinavien råkade ut för en invasion eller massinvandring av ett jordbrukande folk. Inte heller var det en hastig revolution av idéer som spreds ifrån söder. Somliga tror att jordbruket kan ha uppstått spontant här. Av en slump kan man ha märkt att vissa växter kunde odlas.

Varför odling?

Många arkeologer tror att arbetet med odling och djurhållning var betydligt mer slitsamt än att jaga och samla. Det fanns gott om mat att samla in och jaga i naturen, trots att klimatet blivit något kyligare och fuktigare från ungefär 4000 f Kr. Att ha egna odlingar och boskap var kanske viktigt av andra skäl än rent praktiska. Arkeologerna tror att det första jordbruket hade social betydelse. Fester och ceremonier var viktiga under stenåldern, och de första odlade växterna kan ha använts till alkoholhaltiga drycker, eller bröd och gröt för dessa särskilda tillfällen.

Vad är en kultur?

Människofigur i bärnsten från Norra Åsarp
socken i Västergötland, inventarienr: 12756.I texter om stenåldern som skrivits av arkeologer möter man ofta begreppet kultur. De vanligaste kulturgrupperna som omnämns i arkeologiska texter om den här tiden är trattbägarkulturen, den gropkeramiska kulturen och stridsyxekulturen.

Begreppen har fungerat som metod för arkeologer att beskriva samlingar av föremål och lämningar från ett visst område under en viss tid. Olika kulturgrupper beskrivs som ansvariga för olika typer av lämningar och föremål. De förknippas även med olika slags ekonomiska livsvillkor. Det är dock lätt att en materiellt avgränsad kulturgrupp blir likställd med ett folk, det vill säga en etniskt avgränsad grupp.

Kulturgrupperna under yngre stenålder är ett forskningsområde som arkeologerna haft många olika åsikter kring. Man vet idag fortfarande inte om de olika kulturgrupperna man urskiljt bland föremål och lämningar faktiskt är spår efter olika folkgrupper eller om det handlar om människor som väljer att leva på olika sätt i olika områden.

Lika eller olika?

Benkammen från Gullrum. Näs socken,
Gotland, inventarienr: 10055.Det är svårt att veta om människan på stenåldern hade det bättre som kringströvande jägare och samlare eller som bofast bonde. Ofta förutsätter man att livet som bofast bonde var bättre – kanske för att vi idag lättare kan relatera till det sättet att leva?

Det är lätt att glömma bort att människors tillvaro, under stenåldern som idag, alltid är resultatet av olika individers aktiva val. Det fanns nog fördelar och nackdelar med båda levnadssätten. Kanske hade man en större frihet om man vandrade från plats till plats – man kunde ju i alla fall inte äga mer än man det man förmådde bära med sig. Livet var rättvist och enkelt.

Då människor valde att bli mer bofasta var det lättare att samla på sig flera saker. Kanske blev det en större skillnad mellan de som hade många saker och de som hade få? Men vi kan inte veta hur det egentligen var, bara gissa utifrån de lämningar vi hittar.

Synliga och osynliga gravar

Under yngre stenålder bygger man stora stenkammargravar, så kallade megalitgravar. Arkeologerna brukar skilja mellan tre olika typer av megalitgravar som delvis följer efter varandra i tid; dösar, gånggrifter och hällkistor. Megalitgravar innehåller vanligtvis rester efter flera individer, ibland upp till hundra skelett. Dessa stenkammargravar har oftast använts under lång tid, för flera begravningar. Det finns också andra typer av gravar som är nergrävda i marken, markgravar, byggda för bara en eller ett par individer.

Keramik från gånggrift, Valltorp socken, Västergötland, inventarienr: 27911.
Keramik från gånggrift, Valtorp socken,
Västergötland, inventarienr: 27911.Man vet inte om människorna som begravdes i de stora megalitgravarna tillhörde samhällets ledarskikt. Om man tänker på hur stora och ståtliga gravarna ofta är, är det lätt att tänka sig att det var så. Men inne i graven hittar man ofta de döda huller om buller. Det var vanligt att skeletten delades upp i mindre delar och placerades på olika ställen inne i graven. Seden att bränna de döda på bål, kremering, förekommer även under yngre stenålder. Inne i megalitgravarna har arkeologerna till exempel hittat rester av brända ben. I både megalitgravar och markgravar finns det gravgåvor. I megalitgravarna kan det dock vara svårt att veta om gravgåvan tillhör en särskild person, då skeletten är så många. Kanske var det finare att bli begravd i en alldeles egen grav, än att dela grav med flera andra?