Yngre stenålder

Skriv ut

Under yngre stenåldern började människor i Skandinavien
att odla jorden och hålla tamboskap.
Men den förändringen tog lång tid och spred sig inte så snabbt.
På många håll fortsatte folk att leva som de alltid gjort.
De jagade och samlade växter.

Människofigur i bärnsten från VästergötlandDe som brukade jorden var inte ett invandrande folk.
Det var folk som redan bodde här.
De kom på att vissa växter gick att odla.
Kanske kom de på det helt själva,
eller också kom idén från andra människor.

Varför odling?

Jordbruk och boskapsskötsel var jobbigare än att jaga och samla.
Varför ville de då ha egna odlingar
och egen boskap?
Det var kanske viktigt av andra skäl.
Det handlade kanske inte bara
om att få mat.

Arkeologerna tror att jordbruket i början hade social betydelse.
Fester och ceremonier var viktiga
under stenåldern.
De första odlade växterna kan ha använts till alkoholhaltiga drycker,
eller till bröd och gröt för dessa särskilda tillfällen.

Vad är en kultur?

Arkeologer har hittat många föremål från stenåldern.
En del föremål från olika platser liknar varandra.
Andra föremål har en annorlunda stil.
Arkeologerna har en metod att beskriva de olika stilarna.
De pratar om olika kulturer.

Men är kulturer samma sak som folk?
Var det olika folk som tillverkade de olika föremålen?
Eller är det människor av samma folk
som valde att leva på olika sätt?
Det kan man inte riktigt veta idag.
Vad är egentligen ett folk?

Lika eller olika?

Flintskära som kan ha använts vid skörd.
Från Västergötland.Människorna på stenåldern valde
att leva på olika sätt.
Var det bättre att vara kringströvande
jägare och samlare
än att vara bofast bonde?
Vi tror nog att livet som bofast bonde
var bättre.
Vi vet ju mer om det sättet att leva.

Men vi människor gör våra val.
Så var det på stenåldern och idag.
Det fanns nog fördelar och nackdelar med båda levnadssätten.
Kanske hade man en större frihet om man vandrade från plats till plats.
man kunde inte äga mer än man det man kunde bära med sig.
Livet var rättvist och enkelt.

Människor som blev bofasta kunde samla på sig flera saker.
Kanske blev det större skillnad mellan människor.
Somliga hade många saker och somliga hade få.
Vi kan inte veta hur det egentligen var,
bara gissa utifrån de lämningar arkeologerna hittar.

Synliga och osynliga gravar

Keramik från gånggrift, Valltorp socken, Västergötland, inventarienr: 27911.
Keramik från Västergötländsk grav

Hornkam från Gullrum, Näs socken, Gotland, påträffad på en stenåldersboplats.
Benkam från Gotland

Under yngre stenåldern byggde människorna stora stenkammargravar.
De brukar kallas megalitgravar.
Megalitgravar innehåller vanligtvis
många individer.
Ibland hittar man upp till hundra skelett.
Gravarna har oftast använts under lång tid, för flera begravningar.
Men det finns också andra gravar
som är nergrävda i marken.
De brukar kallas markgravar.
Där ligger bara en eller ett par individer.

Megalitgravarna är stora och ståtliga.
Man kan tro att människor från samhällets ledarskikt begravdes där.
Men inne i graven hittar man ofta
de döda huller om buller.
Man brände också de döda på bål
under yngre stenåldern.
Inne i megalitgravarna finns ibland
rester av brända ben.

I både megalitgravar och markgravar
finns det gravgåvor.
I megalitgravarna vet man inte om gravgåvan tillhör en särskild person.
Skeletten där inne är så många.
Kanske var det finare att bli begravd
i en alldeles egen grav,
än att dela grav med flera andra.

Gå vidare till bronsåldern »